Genomgång kapitel 7

Substantiv

Mera kasus

Genitivus possessivus

Används som predikatsfyllnad vid esse och fieri för att beteckna ägaren (person eller sak, som något tillhör, lyder under eller är beroende av):

Domus est patris               Huset är faderns (tillhör fadern)

Adjektiv

Absolut komparativ

En komparativ kan kallas absolut komparativ; detta är en komparativ som saknar ett utsatt jämförelseobjekt och uttrycker en "ovanligt", "alltför", "jämförelsevis", "ganska", "rätt så" hög grad.

Senectus est natura loquacior            Ålderdomen är av naturen rätt så (en smula) pratsam.

Ea, quae dixit, sunt longiora            Det han har sagt är alltför (väl) utförligt

Verb

Nytt tempus: futurum

I latin finns det två slags futurum, futurum simplex och futurum exactum. Skillnaden dem emellan är att futurum simplex är det "vanliga" futurum, d.v.s. ett tempus som betecknar framtid, medan futurum exactum betecknar det kvarstående resultatet av en fullbordad handling i framtiden.

Jag skall köpa boken.            Uttryckes i latinet med futurum simplex.

När jag har köpt boken ("när jag ska ha köpt den"), ska jag visa dig den.

Här blir det futurum exactum i den första satsen och futurum simplex i den sista; den första handlingen måste ju vara fullbordad och avslutad  innan den andra kan träda i kraft.

Båda finns bara i indikativ.

Futurum simplex

Betecknar framtid, någonting man ska göra etc. Svenskan använder ofta presens där latinet har futurum.

Cras pater redibit.             I morgon kommer min far tillbaka.

Nota! I allmängiltiga satser använder latinet ofta futurum simplex medan svenskan har presens.

Nemo mortem effugiet.                       Ingen undflyr döden.

Futurum simplex bildas av presensstammen, som vi repeterar här:

Konj 1

voca-

Konj 2

habe-

Konj 3A

reg-

Konj 3B

capi-

Konj 4

audi-

 

3 person singular & plural futurum simplex indikativ aktivum

Futurum simplex indikativ aktivum har

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocabit

habebit

reget

capiet

audiet

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

voca bunt

habebunt

regent

capient

audient

 

3 person singular & plural futurum simplex indikativ passivum

För att bilda passivum byter man bara ut de aktiva personändelserna mot de passiva:

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocabitur

habebitur

regetur

capietur

audietur

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocabuntur

habebuntur

regentur

capientur

audientur

Futurum exactum

Betecknar det kvarstående resultatet av en fullbordad handling i framtiden, någonting man ska ha gjort etc. Den översätts oftast med rent futurum. Den kan även uttrycka att någonting med säkerhet skall (ha gjorts =) äga rum i framtiden. Även detta fall översätts oftast med futurum.

Meminerit                             Han skall minnas

Hoc mox viderint                 Detta skall de snart undersöka (ha undersökt)

Futurum exactum bildas av perfektstammen, som vi repeterar här:

Konj 1

vocav-

Konj 2

habu-

Konj 3A

rex-

Konj 3B

cep-

Konj 4

audiv-

 

3 person singular & plural futurum exactum indikativ aktivum

För att bilda futurum exactum tar man alltså perfektstammen och lägger till en ändelse.

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocaverit

habuerit

rexerit

ceperit

audiverit

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocaverint

habuerint

rexerint

ceperint

audiverint

 

3 person singular & plural futurum exactum passivum

För att bilda futurum exactum passivum tar man supinumformen (som givetvis böjs efter genus och person) och lägger till futurum simplex av esse:

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

Vocatus erit

Habitus erit

Rectus erit

Captus erit

Auditus erit

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

Vocati erunt

Habiti erunt

Recti erunt

Capti erunt

Auditi erunt

Futurum particip

Futurum particip bildas på supinstammen med tillägg av -urus, ura, -urum och översätts "ämnande kalla" etc.

Konj. 1            vocaturus vocatura vocaturum            ämnande kalla

Konj. 2            moniturus monitura moniturum            ämnande erinra

Konj. 3A            recturus rectura recturum            ämnande regera

Konj. 3B            capturus captura capturum            ämnande ta

Konj. 4            auditurus auditura auditurum            ämnande höra

Futurum infinitiv aktivum

Bildas av futurum particip och presens infinitiv av esse

Konj. 1            vocaturus esse

Konj 2            habiturus esse

Konj. 3A            recturus esse

Konj. 3B            capturus esse

Konj. 4            auditurus esse

Futurum av esse
Verbet esse har två futurum infinitiv (av vilka den första är den vanligaste):

 

Aktiv perifrastisk form

I kapitel 5 mötte vi för första gången passiv perifrastisk form.  Här kommer nu dess aktiva syster som består av futurum particip och form av esse. Den betyder "ämna, tänka, stå i begrepp att" då handlingen består av subjektets egen vilja, men däremot om handlingen beror på någon annans vilja, ödets makt eller dyl. "vara bestämd att, skola, det är att vänta att".

Rex certamini non interfuturus est                   Kungen ämnar inte deltaga i striden

Animus una cum corpore interiturus est.            Det är att vänta att själen förintas  tillsammans med kroppen.

Tempusföljd

Futurala bisatser

När en huvudsats står i futurum eller annan verbform som uttrycker framtid står

  1. futurum simplex i bisatsen om bisatsens handling är samtidig med huvudsatsens.

Qui vivet, videbit                       Den som lever får se

  1. futurum exactum i bisatsen om bisatsens handling är föregående i förhållande till huvudsatsens.

Cum cenaverit ambulabit När han har ätit middag skall han ta en promenad.


Huvudregler för tempusföljden i konjunktivisk bisats

I kapitel 4 mötte vi historisk tempusföljd. I detta kapitel möter vi den andra möjligheten, nämligen huvudtempusföljd:

Huvudtempusföljd förekommer i den konjunktiviska bisatsen om huvudsatsen har huvudtempus, dvs tempus för närvarande eller tillkommande tid (presens, perfectum presens eller futurum).

I bisatsen uttrycker

Presens konjunktiv                                         samtidig handling

Perfekt konjunktiv                                         föregående handling

Form på -urus sim (aktiv perif. form i pres. konj)               efterföljande handling

            quid faciat                                                   vad han gör

Scio     quid fecerit                         Jag vet            vad han har gjort

            quid facturus sit                                               vad han skall/ämnar göra


Vi passar samtidigt på att bygga ut historisk tempusföljd.

I bisatsen uttrycker

imperfektum konjunktiv                             samtidig handling

pluskvamperfektum konjunktiv                föregående handling

Form på -urus essem (aktiv perif. form i imperf. konj)                                                                efterföljande handling

                            quid faceret                                             vad han gjorde

Sciebam            quid fecisset                       Jag visste     vad han hade gjort

                           quid facturus esset                           vad han skulle/ämnade göra


Satsförkortningar

I detta kapitel möter vi en ablativus absolutus  där predikatsdelen består av ett substantiv. För att detta skall vara möjligt måste det vara ett substantiv som anger ålder, ämbete, uppgift och dyl.

Hannibale duce                  under Hannibals befäl

C. Pompeio M. Crasso consulibus                 under Gnaeus Pompejus' och Marcus Crassus' konsulat


Bisatser

Vi möter i detta kapitel ett flertal bisatstyper vi redan varit i kontakt med under tidigare kapitel:

kausala bisatser

konsekutiva relativsatser

kausal relativsats

temporalsats inledd med cum historicum

oblik konjunktiv i bisats enligt den latinska moduslagen

men även några nya:


Final relativsats

En final relativsats uttrycker avsikt och kan vanligen översättas med "för att".

 Legati missi sunt, qui pacem peterent                Sändebud skickades (som skulle begära =) för att begära fred


Temporalsats med indikativ

I de fall då en temporalsats inledd av temporalt cum (= då, när, vid den tid då) enbart är en tidsbestämning till huvudsatsen, följs detta cum av indikativ.

Animus, nec cum adest, nec cum discedit, apparet.               Själen syns varken då den finns hos kroppen eller då den går ut ur denna.

Cum ad urbem venero, te visam.   När jag kommer till staden skall jag besöka dig.


Blandade karameller


Oratio obliqua

Oratio obliqua betyder indirekt tal och är ett referat av ett yttrande eller en tanke tänkt av någon annan än den som talar/skriver. I regel föregås ett dylikt anförande av ett säge- eller förnimmelseverb. Detta verb kan även vara underförstått. I svenskan får man skjuta in ett "sade han", "fortsatte de", "hette det " och dyl.

Tempus anges som följer:

Tid                          Anges med i latin                             Återges med i svenskan

Samtidighet              ami: presens infinitiv                      imperfekt indikativ

                                Presens eller imperfekt konjunktiv                             

Föregående handling  ami: perfekt infinitiv                       pluskvamperfekt indikativ

                                Perfekt eller pluskvamperfekt konjunktiv             

Efterföljande handling  ami: futurum infinitiv                    "skulle" + infinitiv

                                Presens eller imperfekt konjunktiv

                                -urus sim/-urus essem

Se exempel nedan.


Huvudsatser i oratio obliqua

Dessa huvudsatser uttrycker dels påstående, dels viljeyttring, dels fråga.

1. Ackusativ med infinitiv användes i en huvudsats som innehåller ett påstående:

Samtid

Se liberum esse.                 Han (talaren) vore/ var fri.

Föregående tid

Se liberum fuisse.             Han hade varit fri.

Efterföljande

Se liberum fore.                Han skulle bli fri.


En sådan ackusativ med infinitiv negeras med non.

2. Konjunktiv används i indirekt tal i huvudsatser

a. som innehåller en uppmaning, befallning, förbud önskan eller ett medgivande. En sådan sats negeras med ne.

Översätts med : skulle, borde, måste, kunde finge" etc alltefter viljeyttringens art.

Proinde fortiter pugnarent            Därför skulle (borde) de kämpa tappert

Direkt tal:

Proinde fortiter pugnate!            Kämpa tappert!

b. Övriga fall återkommer vi till.

Bisatser i oratio obliqua

Alla bisatser i oratio obliqua står enligt den latinska moduslagen i konjunktiv.


Nu tror vi att du är redo att börja med övningsmeningarna i kapitel 7! Du kan alltid gå tillbaka hit om du inte kommer ihåg. Om du misströstar och inte förstår, hör av dig till din kursledare så förklarar hon/han!


Bonam Fortunam!