Genomgång kapitel 5

Kasus

I detta kapitel möter vi inget nytt kasus, utan utvecklar fler underavdelningar av de vi redan lärt oss.

Genitivus auctoris

Genitivus auctoris hör till samma grupp som genitivus possessivus som vi redan nämnt i tidigare kapitel. Den betecknar upphovsman, ursprung eller orsak. Den översätts med ett rent genitivattribut eller med ett prepositionsattribut.

Ex.

epistula Plinii

 

Plinius' brev

 

 

 

ett brev från Plinius

 

bella Romanorum

 

romarnas krig

 

opus Caesaris

 

ett verk av Caesar

 

Genitivus partitivus

Tidigare har vi bara nämnt att genitivus partitivus uttrycker en det hela av vilket huvudordet utgör en del. Nu ska vi specificera vilka huvudord det är bestämning till:

magna pars navium

 

en stor del av fartygen

magna vis frumenti

 

en stor mängd säd

 

multi militum

 

många av/bland soldaterna

·         Det substantiverade adjektivet står ofta i nominativ eller ackusativ neutrum singularis:

multum, plus auri

 

mycket, mer guld

quantum pecuniae?

 

hur mycket pengar

 

minor fratrum

 

den yngreav bröderna

sapientissimus omnium

 

den visaste av alla

 

unus nostrum

 

en av oss

duo fratrum

 

två av bröderna

 

 

quis nostrum

 

vem av oss

alter consulum

 

den ene av konsulerna

 

·         Ihop med kvalitetsadverben

satis

 

nog

parum

 

för litett, föga

nimis

 

för mycket

satis pecuniae

 

nog (med) pengar

parum armorum

 

för lite vapen

 

I kapitel 5 möter vi i huvudsak alternativ 1, 3 och 5.

 

Dativus possessivus

Vi har tidigare mött dativus possessivus, som uttrycker ägaren eller den person som närmast berörs av verbets handling. I detta kapitel möter vi en följd av detta:
Vid uttrycket mihi nomen est står egennamnet antingen i nominativ eller dativ rättat efter den possessiva dativen (mihi):

Mihi nomen est Marcus (Marco)

 

Jag har namnet (heter) Marcus.

 

Vid uttryck som alicui nomen (cognomen) dare (indere, dicere, tribuere) kan egennamnet på samma sätt stå i dativ istället för den väntade ackusativen:

Romani Scipioni cognomen dederunt Africano

 

Romarna gav Scipio tillnamnet Africanus

 

Accusativus temporis

Denna ackusativ betecknar tidslängd, d.v.s. under vilken tid något sker/skedde. Svarar på frågan "Hur länge?".

Pugnatum est continenter horas quinque.

 

Man kämpade oavbrutet fem timmar.

Troia decem annos obsessa est.

 

Troja belägrades i tio år.

 

Tidslängd kan även uttryckas med prepositionen per (= under, i) + ackusativ, eller med ablativus temporis.

Ablativus separativus

Ablativ utan preposition står som svar på frågan varifrån?:

  1. av namn på städer och mindre öar:

 

Roma

 

från Rom

Cathagine

 

från Kartago

2.      Nota!

ex Sicilia

 

från Sicilien

  1. vid verb som betyder avlägsna, avhålla, befria, avstå. Ord som betecknar person föregås alltid av prepositionen ab; ord som betecknar sak föregås ofta av prepositionerna ab, de, ex.

 

expellere aliquem urbe

 

fördriva någon från staden

liberare aliquem metu

 

befria någon från fruktan

cedere loco

 

avvika från platsen

desistere conatu

 

avstå från försöket

 

Ablativus instrumenti

Vi har tidigare tagit upp att denna ablativ kan översättas med prepostitionerna med, genom. Ofta krävs även fria översättningar; ibland med preposition, ibland med ablativen som objekt i svenskan.

pedibus ire

 

till fots

curru vehi

 

färdas i vagn

silvis se abdere

 

gömma sig i skogarna

immolare agna

 

offra ett lamm

lapidus pluit

 

det regnar sten

 

Ablativus causae

Vi har tidigare nämnt att ablativus causae uttrycker orsak till att något sker. Här är ett specialfall för detta:
Vissa verbalsubstantiv av 4:e deklinationen används som ablativus causae. De står alltid förbundna med genitivattribut eller possessivt pronomen:

iussu regis, iussu meo

konungens befallning, min befallning

permissu eius

med hans tillåtelse

sua sponte

av egen drift, självmant

 

Att uttrycka befintlighet, riktning till/från utan preposition

I kapitel 3 tog vi upp att befintlighet i /på städer, mindre öar och halvöar uttryckers med genitiv om ortnamnet är singularis efter 1:a eller 2:a deklinationen, i annat fall med ablativus loci. Här följer lite mer om hur man uttrycker befintlighet och riktning till/från utan preposition:

  1. Riktning till uttrycks med målets ackusativ

 

  1. Riktning från uttrycks med ablativus separativus

 

genitiv

målets ackusativ

ablativus separativus

Romae i Rom

Romam till Rom

Roma från Rom

Deli på Delos

Delum till Delos

Delo från Delos

Athenis i Athen

Athenas till Aten

Athenis från Aten

 

  1. För en del ord som inte är ortsnamn kan man ändå använda sig av ovan nämnda former för att uttrycka befintlighet, riktning till och riktning från.

 

genitiv

målets ackusativ

ablativus separativus

domi hemma

domum hem

domo hemifrån

humi på marken

 

humo från marken

ruri på landet

rus till landet

rure från landet

 

Pronomen

I detta kapitel möter vi det indefinita pronominet quisquam quisquam quidquam/quicquam. Det betyder "någon, något" och böjs som det relativa pronominet qui quae quod.
Det finns bara i singularis. Formerna quidquam och quicquam är likvärdiga, det är bara två varianter av samma ord.

 

Gerundium

Gerundium är ett verbalsubstantiv och fungerar som en böjd form av presens infinitiv aktivum. Innan vi kommer till dess användning och översättning går vi igenom hur den bildas:
För att bilda gerundium tar man presensstammen och lägger till följande ändelser:

Genitiv

-ndi/-endi

Dativ

-ndo/-endo

Ackusativ

-ndum/-endum

Ablativ

-ndo/-endo

"Nominativ då?" frågar sig säkert någon. Jo, som sagt ovan är gerundium en böjd form av presens infinitiv aktivum, alltså är det just denna som är nominativformen.
Så här blir det i alla konjugationer:

 

konj. 1

konj. 2

konj. 3A

konj. 3B

konj. 4

Nominativ

vocare

monere

regere

capere

audire

Genitiv

vocandi

monendi

regendi

capiendi

audiendi

Dativ

vocando

monendo

regendo

capiendo

audiendo

Ackusativ

vocandum

monendum

regendum

capiendum

audiendum

Ablativ

vocando

monendo

regendo

capiendo

audiendo

NOTA! Bindevokalen -e- som tillkommer i vissa former i konjugationerna 3A, 3B och 4.

 

Gerundium översätts med presens infinitiv eller med ett verbalsubstantiv. Nedan följer en genomgång av gerundium i alla kasus samt en jämförelse med substantiv:

 

Nominativ

Praeclarum est vincere.

Praeclara est victoria.

 

Att segra är härligt.

Segern är härlig.

Genitiv

Ars bellandi.

Ars belli.

 

Konsten att kriga.

Krigskonsten (krigets konst).

Dativ

Operam dare pugnando.

Operam dare pugnae.

 

Ägna sig åt att strida.

Ägna sig åt strid.

Ackusativ utan preposition

Cupio vincere (utan preposition används fyllnadsinfinitiv)

Cupio victoriam.

 

Jag önskar att segra,

Jag önskar seger

Ackusativ med preposition

Paratus ad pugnandum

Paratus ad pugnam.

 

Beredd att strida.

Beredd till strid.

Ablativ utan preposition

Vincendo patriam servavit.

Victoria patriam servavit.

 

Genom att segra räddade han fosterlandet.

Genom segern räddade han fosterlandet.

Ablativ med preposition

Princeps in pugnando.

Princeps in pugna.

 

Den främste i att strida.

Den främste i strid.

 

Specifika saker för de olika kasusen:

gerundium i dativ används som bestämning till verb eller adjektiv.

Gerundium i ackusativ står

Gerundium i ablativ står

 

I kapitel 5 möter vi gerundium i genitiv, ackusativ och ablativ.

 

Gerundivum

Gerundivum är ett verbaladjektiv. Det har betydelsen av ett passivt futurum particip och uttrycker tillbörlighet och nödvändighet. Det finns ingen motsvarighet till gerundivum i svenskan, utan man får utgå från grundöversättningen legendus = börande läsas, skolande läsas och därefter göra om det till mer passande svenska, ex liber legendus = en bok börande läsas = en läsvärd bok. Man kan även översätta en gerundivum till svenska med att + presens infinitiv.
Att gerundivum har adjektivisk karaktär visar sig i att det rättar sig efter sitt huvudord till genus numerus och kasus.
Gerundivum bildas av presensstammen med tillägg av -ndus, -nda, -ndum. Det böjs därefter precis som adjektiven efter första och andra deklinationen.

Konjugation

Maskulinum

Femininum

Neutrum

amare 1

amandus

amanda

amandum

monere 2

monendus

monenda

monendum

regere 3A

regendus

regenda

regendum

capere 3B

capiendus

capienda

capiendum

audire 4

audiendus

audienda

audiendum

Nota! Bindevikalen -e- som tillkommer i konjugation 3A, 3B och 4.

Gerundivum används som:

·         Detta är mindre vanligt än de övriga fallen.

liber laudandus

en berömvärd bok

epistula scribenda

ett brev som måste skrivas

 

·         När man använder gerundivum som subjektiv predikatsfyllnad till esse har gerundivet samma betydelse som adjektivattributet. Sammansättningen gerundivum + esse kallas passiv perifrastisk form. Agenten står i dativ, s.k. dativus agentis.
Översättningen är oftast aktiv. Former av esse kan utelämnas.

Liber laudandus est.

Boken är att berömma = bör berömmas.

Epistula mihi scribenda est.

Jag bör (måste) skriva ett brev.

 

·         Nota! Av intransitiva verb finns det bara opersonlig form.

De gustibus non est disputandum.

Om smak bör man ej tvista.

Fortiter pugnandum est.

Man bör (måste) kämpa tappert.

 

·         Detta gäller vid verb som betyder giva, överlämna, mottaga, åtaga sig, ombesörja. Gerundivum har i detta fall final betydelse, och uttrycker vad man vill göra med dess huvudord.

Imperator militibus urbem diripiendam tradidit.

Fältherren överlämnade staden åt soldaterna till att plundras (till plundring).

Urbs militibus diripienda tradita est.

Staden överlämnades åt soldaterna till att plundras.

·         Motsvaras i svenskan av

 

Libris legendis discimus.

Vi lär oss genom att läsa böcker.

 

Vi lär oss genom läsning av böcker.

 

Gerundivum i denna funktion finns ej i nominativ utan:

o    Gerundivum i genitiv är bestämning till substantiv, adjektiv eller till causa , gratia = för skull, för.

cupidus belli gerendi

ivrig att föra krig.

Legati venerunt pacis petendae causa.

Legaterna kom för att begära fred.

 

o    Gerundivum i dativ är bestämning till verb eller adjektiv. Det har final betydelse.

Aptus est bello gerendo.

Lämplig att föra krig.

Operam dedit bello gerendo.

Han ägnade sig åt att föra krig.

 

o    Gerundivum i ackusativ styrs av preposition, oftast finalt ad.

Hostes venerunt ad oppugnanda castra.

Fienden kom för att inta lägret.

 

o    Gerundivum i ablativ uttrycker oftast samtidig handling. Den kan stå med eller utan preposition. När den står utan preposition har den instrumental eller modal betydelse.

Gratiam ineo pace defendenda.

Jag vinner ynnest genom att försvara freden.

Brutus in liberanda patria interfectus est.

Brutus dödades vid sitt fäderneslands befrielse.



Detta (gerundivum använt som predikativt attribut till huvudord i böjda kasus) kallas ibland för gerundivförbytning vilket är en onödigt krånglig förklaring. Det räcker på detta stadium att ni har hört denna term.

 

Supinum

Supinum är temats tredje form. Det finns supinum som slutar på -um och supinum som slutar på -u. Här möter vi den förra formen.
Ett supinum på -um har final betydelse, dvs. det översätts "för att" + aktiv infinitiv. Det används vid intransitiva rörelseverb och vid transitiva verb som betyder "sända, föra, tillkalla". Det är en aktiv verbform och kan därmed ha ackusativobjekt. Däremot kan ett supinum inte ha negation.

Legati venerunt pacem petitum

Sändebud kom för att begära fred.

filiam alicui nuptum dare

giva sin dotter till någon för att gifta sig

 

Presens particip

Presens particip bildas av temats första form, presensstammen. Man tar presensstammen och lägger till -ns för att bilda nominativ. I deklination 3A, 3B och 4 får man bindevokalen -e- före ändelsen -ns. Presens particip böjs därefter som adjektiv efter 3:e deklinationen, typ ingens.

 

presens infinitiv

 

presens particip i nom. sing.

 

presens particip i gen. sing.

vocare

 

vocans

 

vocantis

monere

 

monens

 

monentis

regere

 

regens

 

regentis

capere

 

capiens

 

capientis

audire

 

audiens

 

audientis

 

Ett presens particip uttrycker samtidig handling och är alltid aktivt.

 

Participium coniunctum

I de föregående två kapitlen har vi träffat på participium coniunctum, dock bara som perfekt particip. Nu är det på sin plats att berätta att presens particip fungerar precis likadant syntaktiskt som perfekt particip. Var bara noga med tidsbetydelsen; presens particip uttrycker samtidig handling medan perfekt particip uttrycker föregående handling.

 

Ablativus absolutus

Tidigare har vi gått igenom att en ablativus absolutus kan översättas med temporal eller kausal bisats. I kapitel 5 möter vi en annan motsvarighet till ablativus absolutus, nämligen:

 

Magnis praemiis promissis ei persuasit, ut...

 

Genom att utlova stora belöningar övertalade han honom att...

Te adiuvante id faciam.

 

Med din hjälp skall jag göra det.

 

Bisatser

Konsekutiv subjektssats

I kapitel 2 introducerades konsekutiv adverbialsats. Här möter vi nu konsekutiv subjektssats:

Denna sats motsvaras i svenskan av allmänt underordnade att-satser. Svenskan har ett "det" som subjekt, som dock inte har någon motsvarighet i latinet.
Satsen styrs av opersonliga verb och uttryck som betyder:

det sker, händer

fit

 

accidit

 

contingit

 

evenit

det återstår

restat

 

superest

 

relinquitur

 

reliquum est

det följer

sequitur

det är sed, vana

mos est

 

consuetudo est

 

Fieri non potest, ut erret.

 

Det är omöjligt att han misstar sig.

Romae mos erat, ut…

 

I Rom var det sed att…

 

Kausal bisats

Kausala bisatser kan inledas av några olika ord. I kapitel 5 möter vi quod och quia som översätts med emedan, därför att. Bisatsen har alternativt indikativ eller konjunktiv beroende på hur orsaken framställs:

indikativ:

orsaken framställs som utan vidare giltig

oblik konjunktiv:

orsaken framställs som yttrad eller tänkt av subjektet i den styrande satsen

 

Innan vi går vidare med exempel, är det bäst att begreppet oblik konjunktiv får en förklaring:

Oblik konjunktiv står i alla bisatser, vilkas innehåll den talande eller skrivande framställer som yttrat eller tänkt av subjektet i den styrande satsen eller av någon annan person som antydes av sammanhanget, dock ej av honom själv.
Konjunktiven kallas oblik emedan den utgör ett indirekt tal, ett referat av en persons yttrande eller tanke. I översättningen uttrycks detta ofta genom anföringsverb som säga, tro, anse, tänka etc.

Här följer nu exempel på kausal bisats:

Cato in Sabinis versatus est, quod ibi heredium habebat.

Cato bodde i sabinernas land, emedan han där hade ett arvegods.

Noctu ambulabat Themistocles, quod somnum capere non posset.

Themistokles brukade promenera om natten, emedan han (enligt egen uppgift) inte kunde sova.

 

Nota!
En kausal quod- eller quia-sats används efter verba affectus för att uttrycka orsaken till känslan och översätts med preposition + att-sats.

Gaudeo, quod valet.

Jag är glad (emedan=) över att han är frisk.

 

Koncessiva bisatser

Som vi tidigare tagit upp uttrycker en koncessiv bisats ett medgivande eller en omständighet trots vilken huvudsatsens handling äger rum. Vi har mött koncessiva bisatser inledda av cum; nu möter vi dylika inledda av ut = fastän, även om, om också, om än. De har konjunktiv, vanligen endast presens eller perfekt konjunktiv.

Ut desint vires, tamen est laudanda voluntas.

Även om krafterna saknas, är den goda viljan dock berömvärd.

 

Kausal relativsats

En kausal relativsats uttrycker orsak och översätts med relativsats eller kausal bisats med indikativ. För att markera den kausala betydelsen återfinns ofta ord som ut, utpote, quippe eller praesertim - på svenska ofta = ju.

Caeca est, qui id non viderit.

Hon är blind, som inte sett detta (eftersom hon inte sett detta).

Temporal bisats inledd av antequam

En bisats inledd av antequam har konjunktiv, om bisatsens innehåll framställs som tänkt av den styrande satsens subjekt, s.k. oblik konjunktv. I svenskan kan det återges med "hinna, kunna". Presens konjunktiv avser närvarande tid medan imperfekt och pluskvamperfekt konjunktiv avser förfluten tid.

Consul hostes agressus est, antequam auxilia eorum pervenirent

Konsuln angrep fienderna, innan deras hjälptrupper hunnit fram

Blandade karameller

Relativ anknytning

Man möter ofta ett relativt pronomen eller ett adverb i början av en mening istället för ett demonstrativt eller personligt pronomen för att närmare knyta an den nya meningen till den föregående. Detta kallas relativ anknytning.
Om den nya meningen uttrycker inskränkning, motsats eller förklaring till eller följd av den föregående, uttryckes detta i svenskan med "men, dock, ty, därför, alltså".

Nuntii ad Caesarem mittebantur. Quorum pars deprehensa necabatur.

Bud sändes till Caesar. Men en del av dessa greps och dödades.

Te desiderat. Quare domum veni!

Han längtar efter dig. Kom därför hem!

 

Avkortad perfektform

Vi har ju gått igenom att personändelser i 3:e person pluralis perfekt indikativ aktivum är -erunt. I detta kapitel möter vi igen en dylik form som slutar på -ere. Detta är en mycket vanlig förkortningsform.

vocav-ere

= vocav-erunt

fu-ere

fu-erunt

 

Även perfekt infinitiv kan förkortas och blir då istället för ex vocavisse => vocasse.


Nu tror vi att Du är redo att börja med övningsmeningarna i kapitel 5! Du kan alltid gå tillbaka hit om du inte kommer ihåg. Om du misströstar och inte förstår, hör av dig till din kursledare så förklarar hon/han!
Bonam Fortunam!