Genomgång kapitel 3

I detta kapitel möter vi ett nytt kasus: genitiv

Genitiv betecknar alltid den person, det ting eller det område vartill något hör. Den kan inte alltid översättas med svensk genitiv på -s, utan måste ofta återges med ett prepositionsuttryck, jämför engelskans of och franskans de. Genitiv användes som bestämning till substantiv och till vissa adjektiv och verb. Ett antal underavdelningar finns, som vi kommer till strax.

Genitivformen av substantivet är också den form där man finner ordets stam, så den får man plugga in ihop med ordets nominativform. Nota! att en del ord ändrar sig lite mellan nominativ och genitiv.

Substantiv

Ordstammar

Som tidigare utlovats är det nu dags att titta noggrannare på de olika deklinationerna vad det gäller genus och stammar. Vi tar dem en deklination i taget:

Deklination 1

I deklination 1 slutar orden alltid på -a i nominativ singularis, och är i huvudsak feminina. För att få stammen tar man bort ändelsen i genitiv singularis. Ex: puella, puellae. Stam: puell-

Deklination 2

Den andra deklinationen innehåller i huvudsak maskulina och neutrala ord med några undantag.

  1. Ord på -us är maskulina med föjande undantag:

    Namn på länder, städer, öar och träd är feminina, och får därmed bestämningar i femininum: Aegyptus tota hela Egypten.
    Följande ord är neutrala: virus gift, vulgus hop, pelagus hav.
  2. Ord på -er är maskulina, på -um neutrala.

För alla typerna gäller att man tar bort ändelsen i genitiv singularis, och får därmed stammen:

Deklination 3

Tredje deklinationens substantiv har alla ändelsen -is i genitiv singularis. De kan delas i tre olika klasser som skiljer sig åt i vissa kasus.

Konsonantklassen
I denna klass finner man ord som har flera stavelser i genitiv singularis än de har i nominativ singularis. De har alla böjningsstam på en konsonant.

  1. Maskulina och feminina substantiv med konsonantstam har -e i ablativ singularis och -um i genitiv pluralis. De har tre olika typer i nominativ singularis:
  1. Neutrala substantiv med konsonantstam har -e i ablativ singularis, -a i nominativ och ackusativ pluralis samt -um i genitiv pluralis. De har två olika stammar:

             stam på r-: tempus, tempor-is (= tid)
             stam på n-: nomen, nomin-is (= namn)

 I-klassen
Till i-klassen hör följande substantiv:

  1. Likstaviga maskulina och feminina egennamn på -is, samt ett fåtal andra likstaviga ord på -is.
    Tiberis (m), Tiber-is (= Tibern)
    puppis (f), pupp-is (= bakstam, akter)
    De har ändelserna -im i ackusativ singularis, -i i ablativ singularis, samt -ium i genitiv pluralis.
  2. Neutrala ord på -e, -al och -ar
    mare, mar-is (= hav)
    animal, animal-is (= djur)
    calcar, calcar-is (=sporre)


Blandade klassen
Har -e i ablativ singularis (som konsonantklassen) och -ium i genitiv pluralis (som i-klassen), därav namnet. Hit hör maskulina och feminina substantiv av följande typer:

  1. Ord med böjningsstam på två konsonanter, ex.:

    urbs, urb-is (= stad)
    pars, part-is (= del)
    mons, mont-is (= berg)
  2. Likstaviga (dvs ord med lika många stavelser i nominativ och genitiv singularis) ord på -is (utom de som hör till i-klassen):

    civis, civ-is (= medborgare)
  3. Likstaviga ord på -es:

    clades, clad-is (= nederlag)
    nubes, nub-is (= moln)

Deklination 4

I den fjärde deklinationen finns det ord som slutar på -us resp. -u.

  1. Orden på -us är maskulina, med följande feminina undantag:
    domus, dom-us (= hus)
    manus, man-us (= hand, trupp)
    porticus, portic-us (= pelargång, portik)
    tribus, trib-us (= rote  - omröstningsdistrikt i Rom)
    Idus (i plur. tantum) (= beteckning för den 13:e eller 15:e dagen i månaden)
  2. Orden på -u är neutrala

Deklination 5

Substantiven i den femte deklinationen är feminina, utom dies, som i pluralis alltid, i singlaris oftast, är maskulinum.

dies, die-i (= dag).

res, re-i (= sak)

Böjningsmönster

Kasus

Dekl. 1
Fem.

Dekl. 2
Mask

Dekl.2
oväsentligt -e

Dekl.2
Neutr.

Dekl. 3
Konsonantstam
Mask./Fem.

Dekl. 3
Konsonantstam
Neutr.

Dekl. 3
i-stam
Mask./Fem.

Dekl. 3
i-stam
Neutr.

Dekl. 3
Blandade klassen
Mask./Fem.

Dekl 4
Mask./Fem

Dekl. 4
Neutr.

Dekl.5

Singular

Nominativ

puella

servus

ager

bellum

rex

corpus

puppis

mare

civis

fructus

cornu

res

Genitiv

puellae

servi

agri

belli

regis

corporis

puppis

maris

civis

fructus

cornus

rei

Dativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ackusativ

puellam

servum

agrum

bellum

regem

corpus

puppim

mare

civem

fructum

cornu

rem

Ablativ

puella

servo

agro

bello

rege

corpore

puppi

mari

cive

fructu

cornu

re

Vokativ

puella

serve

ager

bellum

-

-

-

-

-

-

-

-

Plural

Nominativ

puellae

servi

agri

bella

reges

corpora

puppes

maria

cives

fructus

cornua

res

Genitiv

puellarum

servorum

agrorum

bellorum

regum

corporum

puppium

marium

civium

fructuum

cornuum

rerum

Dativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ackusativ

puellas

servos

agros

bella

reges

corpora

puppes

maria

cives

fructus

cornua

res

Ablativ

puellis

servis

agris

bellis

regibus

corporibus

puppibus

maribus

civibus

fructibus

cornibus

rebus

Vokativ

puellae

servi

agri

bella

-

-

-

-

-

-

-

-

Vad är genitiv?

De olika genitivtyperna beskrivs allteftersom de dyker upp i texten. I kapitel tre möter vi sju typer av genitiv; possessivus, explicativus, obiectivus, partitivus, proprietatis, pretii och forensis. Vi använder de latinska begreppen när vi talar om de kasusen.

Genitivus possessivus

Betecknar ägaren eller person till vilken något hör. Kan ofta översättas med prepositionsattribut eller med adjektiv, men vanligast som ett vanligt genitivattribut.

Ex:

aquila medici

läkarensörn

 

Libelli hominis

mannens böcker

 

Templa deorum

gudarnas tempel

Genitivus explicativus

Genitivus explicativus är en underavdelning till genitivus possessivus, och förklarar huvudordets ofta allmänna uttryck något närmre.

Ex:

arbor pomae

äppelträd

(träd är ett allmänt begrepp, medan äppel inskränker betydelsen avsevärt)

Genitivus obiectivus

Anger föremålet (objektet) för det styrande substantivets verksamhet. Substantivet uttrycker verksamhet, tanke, känsla, kunskap, makt, minne vana etc. Vanligen översätts denna genitiv med prepositionsuttryck i svenskan., ibland kan man även använda sig av ett sammansatt substantiv för att återge genitiven och dess huvudord.

Ex:

amor patriae

kärleken till fosterlandet

 

 

(översätter man med genitivattribut blir betydelsen den omvända: fosterlandets kärlek)

 

Spes pacis

hopp om fred

 

Gloria victoriae

äran av segern

 

Amor sui

egenkärlek

Genitivus partitivus

Uttrycker det hela, varav en del tages.

Ex:

nemo amicorum

ingen av vännerna

 

Pars agricolarum

en del av bönderna

Genitivus proprietatis

Används som predikatsfyllnad vid esse för att beteckna person eller sak, för vilken något är passande, karakteristiskt, en vana, uppgift, plikt, rätt etc. Subjektet är ofta en infinitiv i presens. Genitiven översättes fritt.

Ex:

cuiusvis hominis est errare

varje människa kan fela (det är passande för varje människa att fela)

 

Hoc moris Graecorum est

detta (tillhör=) är grekisk sed

Genitivus pretii

Värdets och prisets genitiv.

Ett obestämt värde anges

magni

mycket, högt (pluris, plurimi mer mest)

parvi

föga, lågt (minoris, minimi lägre lägst)

tanti

så mycket, så högt

(tanti) quanti

(så högt) som

quanti

hur mycket, hur högt

nihili

intet, till intet

 

 

Ex:

agere pluris est quam cogitare

 

att handla är mer värt än att tänka

 

·         vid köpenskapsverb: emere köpa, vendere sälja, venire säljas, stare, constare kosta, med någon av dessa genitiver:

pluris

dyrare, till högre pris, mer

minoris

billigare, mindre

tanti (quanti)

för samma pris, lika mycket som

quanti

till vilket pris, hur mycket

I andra fall anges värdet med ablativus pretii.

Genitivus forensis

Anger brottet vid "rättegångsverb", som accusare, postulare anklaga, arguere beskylla, convincere överbevisa, damnare döma,fälla, absolvere frikänna samt vid adjektivet reus.

Straffet däremot uttryckes med intrumental ablativ.

Ex:

Senator furti accusatus est.

 

Senatorn anklagades för stöld.

Mer ackusativ

Accusativus respiciendi

Användes i samma betydelse som ablativus limitationis (se nedan), och talar om i vilket avseende något gäller. Detta sätt att uttrycka sig härstammar från grekiskan och kallas därför även accusativus Graecus.

Ex:

femur ictus

träffad i låret

Ex:

Aeger manum

sjuk i handen

Innehållsackusativ

För att uttrycka verbhandlingens omfång, användes vid många verb ackusativ neutrum av pronomen och myckenhetsadjektiv. Detta gäller vare sig verbet är transitivt, intransitivt, aktivt eller passivt. En ackusativ av detta slag översätts med adverb eller prepositionsadverbial.

Typiska innehållsackusativ är: id, hoc, quid, multum, plurimum, nimium.

Ex:

Id gaudet.

Han glädjer sig över detta.

 

Illud te accusat.

Hon anklagar dig för detta.

 

Quid te violaverunt?

I vilket avseende har de kränkt dig?

Ackusativ i utrop

I utrop för att uttrycka glädje, sorg, förvåning etc användes en ackusativ med eller utan utropsord.

Ex:

(Heu) me miserum!

Ve mig olycklige!

 

Ecce agnum Dei!

Se, Guds lamm!

Mer ablativ

Ablativus Limitationis - begränsningens ablativ

Uttrycker i vilket avseende eller ur vilken synpunkt något gäller. Är en bestämning till adjektiv, substantiv eller verb.

Ex:

maior natu

äldre (större i avseende till födseln)

 

Mea sententia

enligt min mening

Ablativus Qualitatis

Utgörs av ett substantiv med attribut och anger egenskap eller beskaffenhet. Ablativen bör oftast återges med omskrivning, eller med prepositionen med eller av.

Ex:

vir singulari virtute

en man med enastående tapperhet/en utmärkt tapper man

 

Mons magna altitudine

ett mycket högt berg

Ablativus temporis

1.      Används som svar på frågan "när?"

1.      utan attribut , när det gäller egentliga tidsord

Ex:

nocte

på natten

 

die

på dagen

 

vere

på våren

 

bello

under kriget

2.      med attribut

Ex:

prima luce

(vid första ljuset =) i gryningen

 

adventu regis

vid konungens ankomst

2.      som svar på frågan "inom hur lång tid"

Ex:

triduo

inom tre dagar

 

iter una nocte confecerunt

de tillryggalade vägen på en enda natt

3.      Som svar på frågan "hur länge"

Ex:

pugnatum est horis quinque

man kämpade i fem timmar

Adjektiv

När det gäller adjektiv ser böjningsmönstret ut så här:

Böjningsmönster

Adjektiv efter 1/2 dekl., bonus bona bonum:

Singular

Plural

 

Mask.

Fem.

Neutr

Nom.

bonus

bona

bonum

Gen.

boni

bonae

boni

Dat.

 

 

 

Ack.

bonum

bonam

bonum

Abl.

bono

bona

bono

Vok.

bone

bona

bonum

 

Mask.

Fem.

Neutr

Nom.

boni

bonae

bona

Gen.

bonorum

bonarum

bonorum

Dat.

 

 

 

Ack.

bonos

bonas

bona

Abl.

bonis

bonis

bonis

Vok.

boni

bonae

bona

Adjektiv efter 3:e deklinationen böjs så här:

1. fortis fortis forte

Singular

Plural

 

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

fortis

forte

Gen.

fortis

fortis

Dat.

 

 

Ack.

fortem

forte

Abl.

forti

forti

 

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

fortes

fortia

Gen.

fortium

fortium

Dat.

 

 

Ack.

fortes

fortia

Abl.

fortibus

fortibus

2. acer acris acre

Singular

Plural

 

Mask.

Fem.

Neutr

Nom.

acer

acris

acre

Gen.

acris

acris

acris

Dat.

 

 

 

Ack.

acrem

acrem

acre

Abl.

acri

acri

acri

 

Mask.

Fem.

Neutr

Nom.

acres

acres

acria

Gen.

acrium

acrium

acrium

Dat.

 

 

 

Ack.

acres

acres

acria

Abl.

acribus

acribus

acribus

3. ingens ingens ingens

Singular

Plural

 

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

ingens

ingens

Gen.

ingentis

ingentis

Dat.

 

 

Ack.

ingentem

ingens

Abl.

ingenti

ingenti

 

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

ingentes

ingentia

Gen.

ingentium

ingentium

Dat.

 

 

Ack.

ingentes

ingentia

Abl.

ingentibus

ingentibus

 

Komparation av några oregelbundna adjektiv:

Den regelbundna komparationen möter vi längre fram under kursen, men i det här kapitlet möter vi fyra stycken adjektiv som har oregelbunden komparation:

Positiv

Komparativ

Superlativ

Bonus (bra)

melior(bättre)

optimus (bäst)

Malus(ond, dålig)

peior (sämre)

pessimus (sämst)

Magnus (stor)

maior (större)

maximus (störst)

Parvus (liten)

minor (mindre)

minimus (minst)

Positiv och superlativ böjs liksom a3-adjektiven efter första och andra deklinationen, medan komparativ böjs efter 3 deklinationens konsonantklass.

Absolut superlativ

Superlativ av adjektiv kan användas absolut, d.v.s. en adjektiv som inte uttrycker jämförelse. Detta är vanligare i latin än i svenska och måste därför ofta översättas med positiv samt ett adverb som förstärker, ex. mycket, störst, ytterst etc. Här följer två exempel på detta, det först regelbundet och det andra oregelbundet. Trots att vi inte gått igenom detta finns det i kapitel 3 ett exempel på just abolut superlativ och du vet då hur detta skall översättas.

Ex:

Homo doctissimus

En högt bildad man

 

Summa virtute pugnant

De kämpar med största tapperhet

Verb:

Nytt tempus: perfekt

Perfekt är den andra formen i temat, och har en egen stam. För att bilda de aktiva formerna av perfekt använder man sig utav perfektstammen och lägger därtill ändelser. Stammen finner man enligt följande mönster:

Konj 1

vocav-

Konj 2

habu-

Konj 3A

rex-

Konj 3B

cep-

Konj 4

audiv-

Konjugationerna 1, 2 och 4 följer alltid samma mönster, medan 3A & B växlar. Där måste man lära sig, alternativt kontrollera, varje enskilt verbs tema.

Ändelser i perfekt aktivum:

 

Indikativ

Konjunktiv

3:e person singular

-it

-erit

3:e person plural

-erunt

-erint

3 person singular & plural perfekt aktivum indikativ

perfektstammen + ändelse (it/ erunt)

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocavit

habuit

rexit

cepit

audivit

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocaverunt

habuerunt

rexerunt

ceperunt

audiverunt

Avkortad perfektform

Ganska ofta förkortas 3:e person pluralis perfekt indikativ aktivum från ändelsen -erunt till ändelsen-ere.

vocav-ere

= vocav-erunt

fu-ere

fu-erunt



3 person singular & plural perfekt aktivum konjunktiv

perfektstammen + ändelse (erit/ erint)

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocaverit

habuerit

rexerit

ceperit

audiverit

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocaverint

habuerint

rexerint

ceperint

audiverint

 

För att bilda de passiva formerna av perfekt går man lite annorlunda tillväga. Här skall man inte använda perfektstammen, utan däremot temats tredje form supinum. Utav denna form bildas perfekt particip, och det är denna form vi använder för att bilda de passiva formerna av perfekt.

Hur gör man då? Jo, supinum slutar i regel på -um, medan perfekt particip ser precis ut som, och böjs som ett adjektiv efter första och andra deklinationen. Låt oss ta ett exempel:

Vocare har temat: voco vocavi vocatum vocare

Supinum är alltså vocatum. För att få fram perfekt particip av denna form, ändrar vi -um till -us,-a,- um; vocatus vocata vocatum. Denna form böjs sålunda efter subjektet både vad det gäller numerus och genus.

Ex.

vocatus est

han har kallats

 

Vocata est

hon har kallats

 

Vocati sunt

de har kallats (antingen bara män/pojkar, eller blandat kvinnor/flickor och män/pojkar)

 

Vocatae sunt

de har kallats (bara kvinnor/flickor)

3 person singular & plural perfekt passivum indikativ

För att bilda perfekt passivum indikativ tar man perfekt particip böjt i numerus och genus + presens indikativ aktivum av esse.

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocatus est

habitus est

rectus est

captus est

auditus est

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocati sunt

habiti sunt

recti sunt

capti sunt

auditi sunt

3 person singular & plural perfekt passivum konjunktiv

Perfekt particip böjt i numerus och genus + presens konjunktiv aktivum av esse

Person

Konj. 1
vocare

Konj. 2
habere

Konj. 3A
regere

Konj. 3B
capere

Konj. 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocatus sit

habitus sit

rectus sit

captus sit

auditus sit

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocati sint

habiti sint

recti sint

capti sint

auditi sint

 

Perfekt infinitiv

Infinitiv är verbets grundform, den form som på svenska kan kallas "att-form".

I aktivum bildas infinitiven med perfektstammen + -isse, och översätts att ha kallat/haft/regerat/fångat/hört.

I passivum bildar man infinitiven med perfekt particip + presens infinitiv av esse, och översätts att ha kallats etc.

 

Konj. 1

Konj. 2

Konj. 3A

Konj. 3B

Konj. 4

Aktivum

vocavisse

habuisse

rexisse

cepisse

audivisse

Passivum

vocatus esse

habitus esse

rectus esse

captus esse

auditus esse

 

Översättning av perfekt

  1. Perfekt översätts med svenskt perfekt när man vet att en handling har (eller inte har) ägt rum, detta kallas perfectum logicum

 

Ex.

Hoc iter frustra fecit.

 

Denna resa har hon gjort förgäves.

Ex.

Epistulam scripsit.

 

Han har skrivit brevet.

  1. Perfekt återges med imperfekt i svenska, när det betecknar en enstaka handling i förfluten tid. Detta kallas perfectum historicum.

 

Ex.

Veni, vidi, vici.

 

Jag kom, jag såg, jag segrade.

I berättelser använder man sig ofta av växlingen av imperfekt och perfekt. Där beskriver imperfekt bakgrunden, medan perfekt angiver de nya händelserna och förändringarna. Imperfekt ger svar på frågan: "Hur var det då?", medan perfekt svarar på frågan: "Vad hände sedan?"

Presens historicum

Kan användas istället för perfectum historicum i text som skildrar snabba händelseförlopp. Presens historicum översätts till svenska bäst med imperfekt.

Perfekt av esse

 

Ind.

Konj.

3 sing

fuit

fuerit

3 plur

fuerunt

fuerint

perfekt infinitiv: fuisse

Pronomen

Nu kommer vi till deras former i genitiv singular och plural

Possessiva pronomen

böjs som adjektiven efter 1:a och 2:a deklinationen.

Exempel: meus i genitiv singular: mei meae mei. I plural blir det meorum mearum meorum.

Relativa pronomen, qui quae quod

Singular

Plural

Nom.

qui

quae

quod

Gen.

cuius

cuius

cuius

Dat.

 

 

 

Ack.

quem

quam

quod

Abl.

quo

qua

quo

Nom.

qui

quae

quae

Gen.

quorum

quarum

quorum

Dat.

 

 

 

Ack.

quos

quas

quae

Abl.

quibus

quibus

quibus

Interrogativa pronomen, qui/quis quae quid/quod

Singular

Plural

Nom.

quis/qui

quae

quid/quod

Gen.

cuius

cuius

cuius

Dat.

 

 

 

Ack.

quem

quam

quid/quod

Abl.

quo

qua

quo

Nom.

qui

quae

quae

Gen.

quorum

quarum

quorum

Dat.

 

 

 

Ack.

quos

quas

quae

Abl.

quibus

quibus

quibus

Indefinita pronomen

I detta kapitel möter vi två nya indefinita pronomen.De böjs i stort som det relativa pronominet qui med några undantag:

quis/qui, qua, quid/quod = någon, något

 

Singular

Plural

Nom.

quis/qui

qua

quid/quod

Gen.

cuius

cuius

cuius

Dat.

 

 

 

Ack.

quem

quam

quod

Abl.

quo

qua

quo

Nom.

qui

quae

qua

Gen.

quorum

quarum

quorum

Dat.

 

 

 

Ack.

quos

quas

quae

Abl.

quibus

quibus

quibus

 

quivis, quaevis, quidvis/quodvis = vem som helst, var och en; vilken som helst, varje

 

Singular

Plural

Nom.

quivis

quaevis

quidvis/quodvis

Gen.

cuiusvis

cuiusvis

cuiusvis

Dat.

 

 

 

Ack.

quemvis

quamvis

quidvis/quodvis

Abl.

quovis

quavis

quovis

Nom.

quivis

quaevis

quaevis

Gen.

quorumvis

quarumvis

quorumvis

Dat.

 

 

 

Ack.

quosvis

quasvis

quaevis

Abl.

quibusvis

quibusvis

quibusvis

Vi bygger även vidare på

alius, alia, aliud, annan.

 

Singular

Plural

Nom.

alius

alia

aliud

Gen.

alius

alius

alius

Dat.

 

 

 

Ack.

alium

aliam

aliud

Abl.

alio

alia

alio

Nom.

alii

aliae

alia

Gen.

aliorum

aliarum

aliorum

Dat.

 

 

 

Ack.

alios

alias

alia

Abl.

aliis

aliis

aliis

 

Demonstrativa pronomen

I detta kapitel möter vi två nya demonstrativa pronomen samt bygger på dem vi redan mött:

Ille illa illud = denne, den där.

Singular

Plural

Nom.

ille

illa

illud

Gen.

illius

illius

illius

Dat.

 

 

 

Ack.

illum

illam

illud

Abl.

illo

illa

illo

Nom.

illi

illae

illa

Gen.

illorum

illarum

illorum

Dat.

 

 

 

Ack.

illos

illas

illa

Abl.

illis

illis

illis

 

Is , ea, id = denne, den

Singular

Plural

Nom.

is

ea

id

Gen.

eius

eius

eius

Dat.

 

 

 

Ack.

eum

eam

id

Abl.

eo

ea

eo

Nom.

ii/ei

eae

ea

Gen.

eorum

earum

eorum

Dat.

 

 

 

Ack.

eos

eas

ea

Abl.

iis/eis

iis/eis

iis/eis

Det demonstrativa is ea id används även som personligt pronomen i 3:e person och betyder då "han, hon, den, det; de"

Ipse, ipsa, ipsum = (han) själv

Böjs som ille utom i nom. och ack. sing. neutrum där formen är ipsum.

 

Hic, haec, hoc = denne, den här, denne min (vår)

Singular

Plural

Nom.

hic

haec

hoc

Gen.

huius

huius

huius

Dat.

 

 

 

Ack.

hunc

hanc

hoc

Abl.

hoc

hac

hoc

Nom.

hi

hae

haec

Gen.

horum

harum

horum

Dat.

 

 

 

Ack.

hos

has

haec

Abl.

his

his

his

 

Satsförkortningar

Perfekt particip

Perfekt particip bildas av temats tredje form, supinum. Perfekt particip böjs precis som ett a3-adjektiv vad det gäller numerus, genus och kasus. Ett particip i satsen fungerar som ett adjektiv.

Perfekt particip uttrycker föregående handling till det styrande verbet, och är alltid passivt.

Ex.

Victus fugit.

Han flydde besegrad (= sedan han besegrats).

 

Urbs capta

en intagen stad

 

Participium coniunctum

Ett participium coniunctum är ett particip använt som ett predikativt attribut. Det är bestämning både till ett substantiviskt huvudord och satsens predikat. Huvudordet kan stå i vilket kasus som helst, medan det i svenskan är vanligast att ett particip bestämmer subjektet.

Man kan översätta participium coniunctum på flera olika sätt:

Pompeius victus in Aegyptum fugit.

1. ordagrant:

Besegrad flydde Pompejus till Egypten.

2. med bisats:

Pompejus, som besegrats, flydde till Egypten.

 

Sedan Pompejus besegrats, flydde han till Egypten.

3. med adverbial:

Efter att ha besegrats flydde Pompejus till Egypten.

4. genom upplösning och samordning:

Pompejus besegrades och flydde till Egypten.

 

Ablativus absolutus med perfekt particip

Är en fristående ablativ som fungerar som ett adverbial i satsen. Man kan alltid "lyfta ur" en ablativus absolutus ur satsen utan att huvudsatsen förändras. Består av två delar:

1. subjektsablativ:

substantiv eller pronomen, böjt i ablativ

2. predikatsablativ:

particip i ablativ. Rättar sig till numerus och genus efter subjektsablativen

En ablativus absolutus med perfekt particip anger föregående handling och är alltid passiv.

Översätts med:

1. temporal bisats: sedan x...-s alternativt: efter det att x...-s

2. upplösning och samordning

 

Aquila capta puer felix est.

Här kan vi lyfta ur ablativus absolutus utan att huvudsatsens innebörd ändras.

  1. Sedan örnen fångats är pojken glad.
  2. Örnen fångades och pojken är glad.

 

Rege audito bellum finitum fuit.

  1. Sedan kungen hörts avslutades kriget.
  2. Kungen hördes och därefter avslutades kriget.

 

Militibus Hannibalis victis Romani triumphaverunt.

  1. Romarna firade triumf sedan Hannibals soldater besegrats.
  2. Romarna besegrade Hannibals soldater och firade därefter triumftåg.

 

Predikatsdelen kan i vissa fall även bestå av ett adjektiv istället för particip.

Ex.

Re infecta redierunt.

 

De återvände med oförrättat ärende.

 

Ackusativ med infinitiv

När vi gick igenom ackusativ med infinitiv i kapitel 2, nämnde vi att tempus i den svenska att-satsen beror på två faktum:

  1. det styrande verbets tempus
  2. infinitivens tempus (presens, perfektum eller futurum infinitiv)

Nu när vi lärt oss ännu en infinitiv bygger vi det här:

perfektum infinitiv innebär föregående handling

Ex.

Narro Iesum vivere.

Jag berättar att Jesus lever.

Ex.

Narro Iesum vixisse.

Jag berättar att Jesus har levt.

Ex.

Narravi Iesum vivere.

Jag berättade att Jesus levde.

Ex.

Narravi Iesum vixisse.

Jag berättade att Jesus hade levt.

Vi återkommer med futurum infinitiv senare.

 

Bisatser

Finala bisatser

Finala bisatser har som vi tidigare nämnt alltid konjunktiv. De inleds av ut, ne, quominus eller quin - beroende på vilken typ av sats det handlar om.

Tempus är presens eller imperfekt som i svenskan översätts med skall eller skulle eller andra modala verb, exskall/skulle få, skall/skulle kunna et.c. Här nedan följer mer specifika instruktioner för varje undertyp av finalsatsen:

Final adverbialsats

Kommer efter alla verbtyper och anger avsikt. Inleds av:

Ut

 

för att, på det att

Ne

 

för att inte

 

Ex.

Edimus, ut vivamus.

 

Vi äter för att vi skall kunna leva.

I den överordnade satsen kan man ibland finna ett korrelat som syftar på den kommande finalsatsen: ideo (därför) ita (för det syftet, på det villkoret) etc. Efter sådana ord och uttryck översätter man ut med att, ne med att inte.

Ex.

Hoc eo consilio fecit, ut...

 

Detta gjorde han i den avsikten, att...

 

Final objektsats

Motsvaras i svenskan av allmänt underordnade att-satser. De följer efter fyra typer av verb:

  1. verba voluntatis (viljeverb)
  2. verba agendi (strävandets verb)
  3. verba timendi (fruktans verb)
  4. verba impediendi (verb som betyder hindra, avskräcka etc)

I kapitel 3 möter vi återigen final objektsats efter verba agendi, som vi tidigare sett i kapitel 1.  Nedan finner du en repetition av detta. Vi återkommer till de tre övriga typerna när vi möter dem i texten.

Final objektssats efter verba agendi

Finala bisatser har alltid konjunktiv.

Verba agendi: verb och uttryck som betyder eftersträva, ombesörja, bemöda sig om, laga, se till (curo, ago, facio, operam do, laboro, niti), åstadkomma, genomdriva (efficio, perficio), utverka (impetro) etc.

Inleds av:

ut

 

att

 

ne

 

att inte

I svenskan följer infinitiv eller hel sats.

Ex.

Cura, ut vir sis!

Se till att du beter dig som en man!

 

Curavi, ut bene viverem.

Jag har varit angelägen om att leva hederligt.

 

Komparativa bisatser

Komparativa bisatser inleds av ut, sicut, quemadmodum = som, såsom.
Dessa satser saknar ofta korrelat.

Ex.

Est, ut dicis.

 

Det är, som du säger.

 

Jämförelse med quam

Quam är en komparativ konjunktion och användes i betydelsen "än" vid komparativer och andra ord med komparativ betydelse, samt efter ord som betyder olikhet.

Ex.

Perire maluit quam navem relinquere.

 

Han ville hellre gå under än lämna fartyget.

 

Konditionala bisatser

En konditional bisats kan ha tre olika "fall": det objektiva, det potentiala och det irreala. Vi tar upp dem i den ordning vi möter dem.

Det potentiala fallet

Bisatsens antagande är ett försiktigt antagande om något möjligt. Tempus är presens eller perfekt konjunktiv och översätts med skulle.

Snabbregel: si + presens/perfekt konjunktiv = skulle

Ex.

Dies deficiat, si velim paupertatis causam defendere.

Dagen skulle ta slut om jag skulle vilja föra fattigdomens talan.

 

Indirekt frågesats med indikativ

Denna typ av sats har normalt konjunktiv, men det förekommer vissa äldre satser med indikativ. Detta beror på ett äldre språkbruk där man endast hade konjunktiv i indirekta frågesatser med deliberativ, potential eller irreal betydelse. Senare fick alla satser konjunktiv på grund av analogi.

 

Blandade karameller

Ortsbestämning

Befintlighet i/på städer, mindre öar och halvöar uttryckes med genitiv om ortnamnet är singularis efter 1:a eller 2:a deklinationen. Detta är rester av ett gammalt kasus, locativus, som enbart lever kvar i vissa fast uttryck, ex domi = i hemmet/hemma, domi bellique = hemma och i krig, och uttryckte befintlighet i rum och tid.
 I övriga fall använder man ablativus loci.

Ex.

Romae

i Rom

 

Corinthi

i Korint

 

Det obestämda pronominet "man"

I latinet finns ingen direkt motsvarighet till detta, utan man använder olika omvägar för att uttrycka "man", bl.a. 3:e person plural aktivum, oftast av säge- och åsiktsverb.

Ex.

dicunt

man säger

 

Credunt

man tror

 

Traiectio, läs mer i Sjöstrand §274,9

Kallas även "spärrning", och innebär att sammanhörande ord skiljs från varandra genom ett eller flera inskjutna ord. Genom att skriva så, betonar man det ena ordet starkare.

Ex.

Magnam ego spem habeo.

Stora förhoppningar har jag.

 

Ellips

Est och sunt utelämnas ofta i korta satser, sentenser och i sammansatta verbformer. Detta kallas ellips.


Medeltidslatin
I medeltidslatin är stavningen i vissa fall något annorlunda än i det klassiska latinet, exempelvis har ändelsen -ae förenklats till -e i alla förekommande fall och likaså kan diftongen -ae- skrivas -e-, eller åtminstone uttalas "e" eller "ä". Diftongen -oe- kan ibland skrivas -e-.


 

Nu tror vi att du är redo att börja med övningsmeningarna i kapitel 3! Du kan alltid gå tillbaka hit om du inte kommer ihåg. Om du misströstar och inte förstår, hör av dig till din kursledare så förklarar hon/han!


Bonam Fortunam!