Genomgång kapitel 1

Latinets struktur

Vi börjar med att gå igenom latinets struktur. Latinet är ett ganska kantigt och regelstyrt språk och det finns några saker som är viktiga att tänka på:

Exempel på latinets struktur

I moderna språk avgör ordets placering dess funktion i en sats. Jämför satserna:

Dog bites man.

 

Hunden biter mannen.

Man bites dog.

 

Mannen biter hunden.

I latin spelar ordens placering mindre roll. Istället avgör ordens ändelser deras funktion i satsen. Jämför satserna:

Canis virum mordet.

 

Hunden biter mannen.

Virum canis mordet.

 

Hunden biter mannen.

Mordet canis virum.

 

Hunden biter mannen.

 

Vir canem mordet.

 

Mannen biter hunden.

Canem vir mordet.

 

Mannen biter hunden.

Mordet canem vir.

 

Mannen biter hunden.

Det är därför viktigt att först titta på alla ords ändelser för att bestämma deras form och funktion.

SUBSTANTIV

Numerus

Latinet har två numerus (antal).

Singular/Singularis betecknar ental.

Plural/Pluralis betecknar flertal.

I kapitel 1 kommer vi att möta både singular och plural

Genus

Latinet har tre genus:

Maskulinum

Femininum

Neutrum

Många ord har så kallat naturligt genus, dvs. ord för kvinna är femininum, ord för pojke är maskulinum. De flesta ord har dock så kallat grammatiskt genus, dvs. det finns inget naturligt samband mellan betydelse och genus. Ordets genus måste därför pluggas in vid glosinlärningen.

I kapitel 1 kommer vi att möta alla genus.

Kasus

Latinet har egentligen sex kasus men ett av dem används mycket sällan. Kasus betecknar den funktion ordet har i en sats.

I kapitel 1 ska vi lära oss tre kasus:

Nominativ

Den form subjekt och subjektiv predikatsfyllnad står i.

Exempel: Jag ser Marcus. Han heter Marcus.

Ackusativ

Den form satsens ackusativobjekt står i.

Exempel: Jag ser honom.

Vokativ

Detta kasus används mycket sällan i litteraturen och är ett kasus för direkt tilltal. Det finns bara i 1:a och 2:a deklinationen, i de övriga används nominativformen.

Exempel: Marcus, titta på mig!

Deklinationer

Alla substantiv i latinet är indelade i fem grupper - deklinationer - beroende på hur de böjs.

De olika deklinationerna skiljs åt genom sin ändelse i genitiv singularis. Vi bara nämner detta här, även om genitiv inte kommer in förrän i kapitel 3.

dekl. 1

 

-ae

dekl. 2

 

-i

dekl. 3

 

-is

dekl. 4

 

-us

dekl. 5

 

-i

Tar man bort denna ändelse har man ordets böjningsstam, som är gemensam för alla kasus. Det är alltså den stam till vilken man lägger kasusändelsen.

När man slår i ett lexikon finner man nominativ singularis och genitiv singularis. Med dessa två former kan man sluta sig till ordets deklination.
ex. servus, i

När vi kommer till kapitel 3 kommer vi att gå igenom de olika ordstammarna, främst i 3:e deklinationen grundligare.

Former

För att böja ett substantiv tar man alltså ordets böjningsstam och lägger till en ändelse. Ändelserna finns i paradigmet nedan. Men hur ska man veta ordets stam? Jo, som vi sa förut finner man ordets stam i genitiv singularis. I och med att vi inte lär oss genitiv förrän i kapitel 3, följer här ordstammarna för alla våra exempelord:

Dekl. 1
Fem.

Dekl. 2
Mask.

Dekl.2
oväsentligt -e, mask.

Dekl.2
Neutr.

Dekl. 3
Konsonantstam
Mask./Fem.

Dekl. 3
Konsonantstam
Neutr.

Dekl. 3
i-stam
Mask./Fem.

Dekl. 3
i-stam
Neutr.

Dekl. 3
Blandade klassen
Mask./Fem.

Dekl 4
Mask./Fem

Dekl. 4
Neutr.

Dekl.5

puell

serv

agr

bell

reg

corpor

pupp

mar

civ

fruct

corn

re

 

Här nedan följer alla deklinationer i nominativ och ackusativ singularis och pluralis.

Kasus

Dekl. 1
Fem.

Dekl. 2
Mask.

Dekl.2
oväsentligt -e

Dekl.2
Neutr.

Dekl. 3
Konsonantstam
Mask./Fem.

Dekl. 3
Konsonantstam
Neutr.

Dekl. 3
i-stam
Mask./Fem.

Dekl. 3
i-stam
Neutr.

Dekl. 3
Blandade klassen
Mask./Fem.

Dekl 4
Mask./Fem

Dekl. 4
Neutr.

Dekl.5

Singular

Nominativ

puella

servus

ager

bellum

rex

corpus

puppis

mare

civis

fructus

cornu

res

Genitiv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ackusativ

puellam

servum

agrum

bellum

regem

corpus

puppim

mare

civem

fructum

cornu

rem

Ablativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vokativ

puella

serve

ager

bellum

-

-

-

-

-

-

-

-

Plural

Nominativ

puellae

servi

agri

bella

reges

corpora

puppes

maria

cives

fructus

cornua

res

Genitiv

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ackusativ

puellas

servos

agros

bella

reges

corpora

puppes

maria

cives

fructus

cornua

res

Ablativ

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vokativ

puellae

servi

agri

bella

-

-

-

-

-

-

-

-

Nota!

ager har oväsentligt -e, vilket innebär ett -e som faller bort i alla andra former än nominativ singular. En del ord i 3:e deklinationen (av typen rex och corpus) ändrar sig ganska mycket mellan nominativ och genitiv singular. Ännu en sak man måste plugga in!

 

Adjektiv

Det finns två typer av adjektiv.
Den ena typen böjs efter 1:a och 2:a deklinationen, och brukar kallas a3. Detta för att det är ett adjektiv som har 3 former, nämligen maskulinum, femininum och neutrum. Maskulinum och neutrum böjs efter 2:a deklinationen, femininum efter första. Nota! Man skriver alltid ut adjektiv i ordningen maskulinum, femininum, neutrum i ordlistor.

De böjs så här:

bonus, bona, bonum

Singular

Plural

 

Mask.

Fem.

Neutr.

Nom.

bonus

bona

bonum

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

bonum

bonam

bonum

Abl.

 

 

 

Vok.

bone

bona

bonum

Kasus

Mask.

Fem.

Neutr.

Nom.

boni

bonae

bona

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

bonos

bonas

bona

Abl.

 

 

 

Vok.

boni

bonae

bona

Den andra typen böjs efter 3:e deklinationen, och har tre varianter som skiljer sig från varandra blott i nominativ singularis:

1. fortis, fortis, forte

med gemensam nominativform för maskulinum och femininum.

2. acer, acris, acre

med olika nominativformer för alla genus.

3. ingens

med gemensam nominativform för alla genus.

De böjs så här:

1. fortis fortis forte

Singular

Plural

Kasus

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

fortis

forte

Gen.

 

 

Dat.

 

 

Ack.

fortem

forte

Abl.

 

 

Kasus

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

fortes

fortia

Gen.

 

 

Dat.

 

 

Ack.

fortes

fortia

Abl.

 

 

2. acer acris acre

Singular

Plural

Kasus

Mask.

Fem.

Neutr

Nom.

acer

acris

acre

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

acrem

acrem

acre

Abl.

 

 

 

Kasus

Mask.

Fem.

Neutr

Nom.

acres

acres

acria

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

acres

acres

acria

Abl.

 

 

 

3. ingens

Singular

Plural

Kasus

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

ingens

ingens

Gen.

 

 

Dat.

 

 

Ack.

ingentem

ingens

Abl.

 

 

Kasus

Mask./Fem.

Neutr

Nom.

ingentes

ingentia

Gen.

 

 

Dat.

 

 

Ack.

ingentes

ingentia

Abl.

 

 

Adjektiv böjs i samma numerus, genus och kasus som det ord det hör ihop med, detta kallas kongruens. Dock kan ett adjektiv efter tredje deklinationen höra ihop med ett substantiv av första deklinationen. De båda orden böjs då efter sin egen deklination, men i samma numerus, genus och kasus.

Adjektiv står vanligen efter sitt huvudord, om det står före är detta ett tecken på att det är betonat.

Adjektivets grundform kallas för positiv.

VERB

Huvudform

Latinet har, precis som i svenskan, två huvudformer: aktivum och passivum.

Aktivum

jag kallar

Passivum

jag kallas

I kapitel 1 möter vi bara aktiva verbformer.

Tempus

Latinet har sex tempus:

För att bilda de olika tempusen tar man verbets stam och lägger till en personändelse. Ändelserna är olika beroende på vilket tempus man skall bilda.

I kapitel 1 möter vi presens.

Person

I klassiskt latin använder man inte pronomen för att markera satsens subjekt. Vilken person det är som gör något framgår istället av verbändelsen. Personändelsen ser alltså olika ut för alla personer.

Här är de olika personerna:

1:a person singularis

jag

2:a person singularis

du

3:e person singularis

han/hon/den/det

1:a person pluralis

vi

2:a person pluralis

ni

3:e person pluralis

de

I kapitel 1 möter vi 3:e person singularis och pluralis.

Modus

I latinet finns två typer av modus, finita (som böjs efter person) och infinita (ej böjda efter person).

Finita modus:

Infinita modus:

I kapitel 1 möter vi indikativ, konjunktiv, imperativ och infinitiv.

Indikativ

Indikativ är ett konstaterande modus som för berättelsen framåt. Det är verklighetens modus.

Konjunktiv

Konjunktiv används då man vill uttrycka en uppmaning, en önskan, en möjlighet eller tvekan. I svenskan lever endast ett fåtal konjunktiver kvar:

Leve segraren!

Gud vare med dig.

Om jag ändå vore hos dig!

I övrigt ersätts konjunktiv i svenskan av modala hjälpverb: må/måtte, skall/skulle, bör, låt oss.

Man skiljer mellan konjunktiv i huvudsats och konjunktiv i bisats. I huvudsats återges latinets presens konjunktiv alltid med ex. må/måtte, låt oss, bör, skall/skulle, eller svensk konjunktiv. Se nedan:

Önskan

optativ (på latin optativus) konjunktiv

Leve han!

Uppmaning

hortativ (på latin horativus) konjunktiv

Låt oss gå.

Tvekan

deliberativ (på latin deliberativus) konjunktiv

Vad skall jag ta mig till?

Möjlighet

potential (på latin potentialis) konjunktiv

Var skulle man kunna finna en sådan yngling?

Medgivande

koncessiv (på latin concessivus) konjunktiv

Må de gärna hata mig, bara de fruktar mig.

I bisats skall konjunktiv återges endast i vissa fall. Ibland står i latinet konjunktiv som ej behöver översättas. Nedan följer konjunktioner som inleder konjunktiviska bisatser:

ut + konjunktiv

= för att

ita...ut + konjunktiv

= så att

tam...ut + konjunktiv

= så att

ne + konjunktiv

= för att inte

cum + konjunktiv

= då

Nota! I en del fall blir betydelsen annorlunda beroende på om ordet följs av ett verb i indikativ eller i konjunktiv:

cum + indikativ

när (tidpunkt)

cum + konjunktiv

då (tidpunkt + orsak)

 

 

ut + indikativ

liksom, såsom (jämförande)

ut + konjunktiv

för att, att

Imperativ

Imperativ är en uppmaningsform som används för att säga till någon att göra något. Ex: Kom hit! Hämta slaven!

Infinitiv

Infinitiv är verbets grundform, den som i svenska kan kallas att-form eftersom man sätter att framför: att sjunga, att hoppa, att springa.

Konjugationer

Alla verb i latinet är indelade i fyra grupper - konjugationer - beroende på hur de böjs.

När man skall böja ett verb utgår man från verbets stam och lägger till en ändelse.

Ändelser

Personändelserna i indikativ och konjunktiv (aktivum) är:

1: a person singularis

-o, -m

2:a person singularis

-s

3:e person singularis

-t

1:a person pluralis

-mus

2:a person pluralis

-tis

3:e person pluralis

-nt

Aktuellt för kapitel 1 är 3:e person singularis och pluralis.

Former

Som vi tidigare nämnt tar man verbets stam och sätter dit en ändelse för att skapa en verbform. Det finns tre stycken stammar, presens-, perfekt- respektive supinstam. I kapitel 1 möter vi tempus som byggs på presensstammen.

Presensstammar är:

3 person sing. & plur. presens indikativ aktivum

 

konj 1
vocare

konj 2
habere

konj 3A
regere

konj 3B
capere

konj 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocat

habet

regit

capit

audit

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocant

habent

regunt

capiunt

audiunt

Nota! Bindevokalen -u- i konjugation 3 och 4.

För att bilda konjunktiv byter man ut stamvokalen, och använder därefter samma ändelser som i indikativ. Konjunktivvokal i alla konjugationer är -a-, utom i 1:a där det är -e-.

3 person sing. & plur. presens konjunktiv aktivum

Person

konj 1
vocare

konj 2
habere

konj 3A
regere

konj 3B
capere

konj 4
audire

1 sing

 

 

 

 

 

2 sing

 

 

 

 

 

3 sing

vocet

habeat

regat

capiat

audiat

1 plur

 

 

 

 

 

2 plur

 

 

 

 

 

3 plur

vocent

habeant

regant

capiant

audiant

Imperativ

 

konj 1
vocare

konj 2
habere

konj 3A
regere

konj 3B
capere

konj 4
audire

Singular

voca

habe

rege

cape

audi

Plural

vocate

habete

regite

capite

audite

Esse

Verbet esse betyder vara och är ett mycket vanligt förekommande oregelbundet verb.

3 person sing. & plur. presens indikativ och konjunktiv aktivum

Person

indikativ

konjunktiv

1 sing

 

 

2 sing

 

 

3 sing

est

sit

1 plur

 

 

2 plur

 

 

3 plur

sunt

sint

Pronomen

Ordet "pronomen" kommer ifrån latinet; pro nomen = istället för namn. I kapitel 1 möter vi fem typer av pronomen:

Possessiva pronomen

betecknar ägaren, ex. min hund, hans hus.

De böjs som adjektiven efter 1 och 2 deklinationen, står i samma numerus, genus och kasus som sitt huvudord. Står oftast efter det ord de hör ihop med. Possessiva pronomen sätts endast ut om de är absolut nödvändiga för sammanhanget, eller om ett pronomen är starkt betonat.

Relativa pronomen

betyder som, vilken och syftar tillbaka på ett tidigare substantiv (korrelatet) och böjs i samma numerus och genus som detta, men har sitt eget kasus beroende på dess funktion i relativsatsen. Ex. Hunden, som jag såg, var brun.

Interrogativa pronomen

är frågepronomen och betyder vad?, vilken?, vem?

De böjs i huvudsak som det relativa pronominet qui.

Demonstrativa pronomen

Demonstrativa pronomen är så kallade utpekande pronomen; den här katten, den där slaven. De böjs i samma genus och numerus som det ord de bestämmer.Dess kasus beror på dess funktion i satsen.

Indefinita pronomen

Ett indefinit pronomen markerar att någonting omtalat inte är närmare specificerat i fråga om identitet eller kvantitet. Exempel på sådana pronomen är någon, ingen, alla, många, få.

Former

Possessiva pronomen

böjs som adjektiven efter 1:a och 2:a deklinationen.

Så här ser de ut:

meus, mea, meum

min

tuus, tua, tuum

din

suus, sua, suum

sin

noster, nostra, nostrum

vår

vester, vestra, vestrum

er

Exempel: meus i ackusativ singular: meum meam meum. I plural blir det meos meas mea.
I 3:e person används suus, sua, suum vare sig det är en eller flera ägare. De böjs liksom meus mea meum ovan. 

Relativa pronomen, qui quae quod

Singular

Plural

Nom.

qui

quae

quod

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

quem

quam

quod

Abl.

 

 

 

Nom.

qui

quae

quae

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

quos

quas

quae

Abl.

 

 

 

Interrogativa pronomen

Det finns många olika interrogativa pronomen. I detta kapitel möter vi
quis/qui quae quid/quod, vem, vad; vilken:

Singular

Plural

Nom.

quis/qui

quae

quid/quod

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

quem

quam

quid/quod

Abl.

 

 

 

Nom.

qui

quae

quae

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

quos

quas

quae

Abl.

 

 

 

De maskulina formerna quis och qui används både självständigt och förenat, medan det neutrala quid alltid är självständigt och quod alltid står förenat.

 

Demonstrativa pronomen

Det finns många olika demonstrativa pronomen. I detta kapitel möter vi
ille illa illud, denne, den där:

Singular

Plural

Nom.

ille

illa

illud

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

illum

illam

illud

Abl.

 

 

 

Nom.

illi

illae

illa

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

illos

illas

illa

Abl.

 

 

 

Indefinita pronomen

Det finns många olika indefinita pronomen. I detta kapitel möter vi
alius, alia, aliud, annan:

Singular

Plural

Nom.

alius

alia

aliud

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

alium

aliam

aliud

Abl.

 

 

 

Nom.

alii

aliae

alia

Gen.

 

 

 

Dat.

 

 

 

Ack.

alios

alias

alia

Abl.

 

 

 

 

Räkneord

I kapitel 1 möter vi både grundtal, d.v.s. sådana som ett, två, tre o.s.v., och ordningstal, d.v.s. den första, den andra, den tredje osv. Här finner du en komplett tabell över räkneorden. Förbise delningstal och räkneadverb så länge.
Av grundtalen är det bara ett fåtal som kan böjas. De fungerar då som adjektiv, och böjs som det ord de bestämmer.

 

Här följer nu saker som gäller satsernas syntax ur olika synvinklar:

Predikativt attribut

Ett substantiv eller adjektiv som är bestämning till ett substantiviskt huvudord, men även till satsens predikat (eller annan verbform). Det predikativa attributet rättar sig efter sitt substantiviska huvudord till numerus, genus och kasus.
Det predikativa attributet anger beskaffenheten hos huvudordet, då verbhandlingen äger rum.
Vid översättningen måste man låta sammanhanget avgöra om det är ett predikativt attribut eller ett vanligt attribut. Fria översättningar är oftast nödvändiga:

1. När det predikativa attributet är ett substantiv (ofta betecknar det ålder, ämbete el.dyl):

Ex.

Eum senatus legatum misit.

 

Honom sände senaten som/såsom sändebud.

2. När det predikativa attributet är ett adjektiv (ofta adjektiv som betecknar själsligt eller kroppsligt tillstånd, ordning el. dyl.) passar det oftast med adverb eller prepositionsuttryck:

Ex.

Laetus rex id audivit.

 

Kungen hörde detta med glädje.

 

 

 

Kungen blev glad då han hörde detta.

Relativ bisats

En relativ bisats inleds med ett relativt pronomen eller ett adverb och är en bestämning till ett utsatt eller underförstått korrelat.

Ex.

Marcus, qui Romae habitat, frater meus est.

 

Marcus, som bor i Rom, är min bror.

Korrelatet i denna sats är Marcus vilket gör att relativpronominet står i maskulinum singularis. Att det sedan böjs i nominativ beror på dess funktion som subjekt i bisatsen.

Ex.

Marcus, quem servus portat, frater meus est.

 

Marcus, som slaven bär, är min bror.

I denna sats är huvudsatsens subjekt och relativpronominets korrelat, Marcus, ackusativobjekt i relativsatsen vilket innebär att relativpronominet måste stå i ackusativ.

Relativ anknytning

För att knyta an en mening till den föregående börjar man ofta en mening med ett relativt pronomen eller ett adverb. En sådan relativ anknytning översätts ofta med ett svenskt demonstrativt pronomen. Nota att inga andra ord än preposition kan föregå en relativ anknytning!

Ex.

Quod ubi cognovit, fugit.

 

Så snart som han fått reda på detta flydde han.

 

Quo facto, servus dormivit.

 

Sedan detta skett, sov slaven.

Temporal bisats

En temporal bisats inleds med en temporal konjunktion, som t.ex. cum, postquam, dum, donec. Dessa bisatser har omväxlande indikativ och konjunktiv, men i nuläget behöver vi inte bry oss om det utan det räcker gott med att veta vad en temporal bisats är för något.

Indirekt frågebisats med konjunktiv

En indirekt frågesats står i konjunktiv, som i svenskan återges med indikativ
Undantag till detta, dvs konjunktiven återges även i svenskan, är om frågesatsen har:

a. deliberativ betydelse

Ex.

Nescio, quid agam.

Jag vet inte vad jag gör (indikativ).

 

 

Jag vet inte vad jag bör göra (deliberativ fråga).

b. irreal betydelse

En indirekt frågesats är ett återberättande av en direkt fråga. Den är subjekt eller objekt till vebs som betyder "fråga, undra, tveka, undersöka" m.m.

Vi återkommer till detta senare i kursen.

Final objektsats

Motsvaras i svenskan av allmänt underordnade att-satser. De följer efter fyra typer av verb:

1. verba voluntatis (viljeverb)

2. verba agendi (strävandets verb)

3. verba timendi (fruktans verb)

4. verba impediendi (verb som betyder hindra, avskräcka et.c.)

I kapitel 1 möter vi final objektsats efter verba agendi. Vi återkommer till de tre övriga typerna när vi möter dem i texten.

Final objektssats efter verba agendi

Finala bisatser har alltid konjunktiv.

Verba agendi: verb och uttryck som betyder eftersträva, ombesörja, bemöda sig om, laga, se till (curo, ago, facio, operam do, laboro, niti), åstadkomma, genomdriva (efficio, perficio), utverka (impetro) etc.

Inleds av:

ut

= att

ne

= att inte

I svenskan följer infinitiv eller hel sats.

Ex.

Cura, ut vir sis!

Se till att du beter dig som en man!

Ex.

Curavi, ut bene viverem.

Jag har varit angelägen om att leva hederligt.

Direkt frågesats med deliberativ konjunktiv

Dessa frågor uttrycker tvekan eller övervägande om vad någon skall/bör göra. Ibland kan de även uttrycka ogillande eller förvåning.

Presens konjunktiv betecknar i dessa satser nutid eller framtid.

Ex.

Non gaudeat?

 

Bör han inte glädja sig?

Blandade karameller

Enklitiskt -que

En enklitisk partikel är ett litet ord som hängs på ett ord men översätts före detta. Här möter vi -que, som betyder och. -que är den vanligaste enklitiska partikeln.

Ex.

Terra marique.

 

På land och till sjöss.

Hur skall man gå tillväga för att analysera en sats?

Vi tar följande exempel:

Servus feminam amat.

1. Börja med att hitta verbet.

Svar: amat.

2. Efter vilken person är amat böjt?

Svar: Amat slutar på -t, alltså är det tredje person singularis. Amat kommer från grundformen amare som tillhör konjugation 1, detta hjälper oss att se att amat är indikativ.

3. Vår nästa uppgift är att hitta subjektet till verbet amat. Finns det något substantiv som står i nominativ?

Svar: Servus står i nominativ.

4. Nu har vi bara ett ord kvar. Vi börjar med att titta på ändelsen: -am. Om vi letar i substantivparadigmet visar det att detta är ett substantiv som är böjt i ackusativ, m.a.o. ackusativobjektet till predikatet amat.

Servus

feminam

amat

subjekt

ackusativobjekt

predikat

Vad betyder nu meningen?

Jo,

servus= slav

femina= kvinna

amo 1= älska

Alltså: Slaven älskar kvinnan.

Hur skulle meningen se ut om vi ville att den skulle betyda kvinnan älskar slaven? Studera paradigmen, böj a.o. rätt, samt var noga med verbet! Vad får du det till? Tjuvkika inte!!!

Här är lösningen

Nu tror vi att du är redo att börja med övningsmeningarna i kapitel 1! Du kan alltid gå tillbaka hit om du inte kommer ihåg. Om du misströstar och inte förstår, hör av dig till din kursledare så förklarar hon/han!

Bonam Fortunam!